Hur har du tänkt dig din framtid som äldre i Storstockholm?
Hör du till den lilla grupp personer som föredrar ensamhet och vill klara dig själv till varje pris? Vi ställer frågan därför att boendet i Storstockholm består till stor del av ensamhushåll där gruppen äldre utgör en stor del.
Ofrivillig ensamhet är något som kommit på tal när det gäller äldres tillvaro i en alltmer segregerad och stressig storstadsmiljö. Många kan känna sig ensamma trots släktingar, barn och kanske barnbarn. En alltmer kravfylld tillvaro kan göra att anhöriga inte hinner eller orkar höra av sig så ofta som tidigare, att besöken blir mer sällsynta.
Kanske har gamla vänner gått ur tiden och det är inte helt lätt att som äldre skaffa sig nya. I tidningar kan vi ibland läsa om äldre som lämnats åt sitt öde och kontakten med yttervärlden hålls enbart via elbolag, försäljare och reklambroschyrer i brevlådan.
Faktum är att ensamhet bland äldre är ett ökande problem. Att vara hänvisad till oönskad ensamhet är inte bara tråkigt, det påverkar både fysisk och psykisk hälsa. Ofrivillig ensamhet kan leda till känslor av övergivenhet, otrygghet och nedstämdhet. Enligt Peter Strang professor vid institutionen för onkologi-patologi vid Karolinska institutet förvärras kroppslig smärta av ensamhet medan gemenskap kan lindra smärta. Social isolering kan vara hälsofarligt. Ensamheten innebär då en ökad risk för att utveckla hjärt-kärl-sjukdomar, stroke och demens. Risken ökar också för psykiska problem.
Föreningen Boframtiden arbetar för att ta tillvara äldres önskan om en trygg boendegemenskap. Vi vill att det ska byggas fler kollektivhus för seniorer och trygghetsboende för äldre. I ett kollektivt boende ska du kunna välja både ensamhet och gemenskap. Genom ett delat ansvar för gemensamma lokaler finns goda möjligheter till att odla gemensamma intressen och egna initiativ för samvaron.
Ulla-Britt Starck, styrelsemedlem.